Jag vet inte riktigt av jag ska göra åt den här järans drömmen som bara kommer tillbaka hela tiden jag vill inte dröma den, den är hemsk och jag gilar den inte.

Det värsta är att det verkligen har hänt i verkligten, för ett år sedan ganska bra precis. jag hatar killar jag inte alla men många.

jag ösnkar att jag aldrig träffat nicke som våldtog mig det var ingen trevligt upp levelse. men polisen kunde inte göra nått efter som det inte fanns nått bevis för att han verkligen hade gjort det.

en månad efter det börjar jag prata med en kille på nätet vi pratade ett tag och sen bestämde vi att vi skulle träffas och idag förstår jag faktiskt int hur jag vågade med tanke på det som hänt. men det blev ju bra och vi ar ju varit tillsammans i 9 månader nu och Micke vet om våldtäckte och allt.

han är den bästa pojkvän man kan önska sig.

hoppas alla har en bra dag!  

Idag är det en jobbig dag efter som jag ska åka hem. känns frukansvärt jobbig. Men det är ett ont måste efter som jag ska til doktorn, doktorn är inget jag orar mig för men det är att sitta där i vänt rummet helt själv som skrämmer mig, trodde mamma skulle följa men ska hon tydligen på kurs, först säger man att man kan följa och så i går så kommer man på att man ska på kurs dålig stil tycker jag.

sen så skulle jag höra med morfar om han kunde köra mig då kommer syrran på att pappa sak till stockholm och vara där tills på fredag, och on vågar inte sova själv så då måste jag sova där, allting pajar ju för mig.

nu måste jag gå till den där jävla doktorn och sitta där och se allmänt dum ut. men det löser sig väl det med...

Det löser sig väl det med när jag väl är där. hoppas bara dom hittar felet.

kramar på er alla... 

Hoppas ala har haft en ra helg det har jag i alla haft...

idag håller jag bara tummarna för att jag ska få jobbet dom ska ju ringa i morgon hoppas verkligen jag får det.

På onsdag åker jag hemm till mamm, ska ju till doktorn och kolla knäna efter som det är nått fel på dom, det sak inte göra å här ont när man går och bara visar dagar. 

det löser sig säkert. 

kramar på er             

Idag är det strålade sol ute och jätte fint och in undrar förstås varför jag sitter inne och skriver här om det är så fint väder. jo ja sitter här för att jag jag har ite orkat ta migut än men jag ska bra skriva några rader här sen ska jag gå ute en stund.



Pojvänen köpt moppen i går och nu så är han graget och skruvar och ska försöka få ihop en som det går att åka på dom två han har. och så kan sen försöka sälja den andra till sin kompis.



i gårdagens blogg så skrev jag om hur sur jag var på honom för att jag inte kan prata med honom om att han bara går sin väg itan att säga nått. och jag fick en kommentar och i den kommentaren så fick jag en fråga om min kille är otrogen men det är han för det har vi nyss pratat om.

vi har väldigt lätt att prata med varandra om hans känslor men lite svårar med mina känslor av någon anlededning och nu frågar sig säkert många om jag är rädd för att prata om mina känslor med min kille men det är jag utan det är precis tvärtom jag kan prata med honom allt, han vet saker som mia vänner inte vet ett skit om men men.

hoppas alla har en bra lördag

kramar på er

Kärlek

Varför måste kärleken vara så komplicerad

Jag önskar att han kunde prata med mig. Jag hatar när han bara sticker utan att säga något jag förstår inte. t
Tänk om jag hade hållit på att laga mat när han kom hem.
Han har varit och tittat på en bil med sin pappa och sen kommer han hem säger åt mig att starta datorn och sen kommer han in i köket efter att han har kollat det han skulle på datorn och ber mig skriva ner ett nummer. om jag inte hade fattat vad det var för nummer han ville ha så hade jag väl lika gärna död av dumhet. jag skrev er numret och han stod i hallen och väntade jag gav honom lappen och sen gick jag där ifrån ¨jag är hemma vid åtta¨ säger han
jaha hej då säger jag och då säger han¨hej då¨

det är u inte första gången han går utan att säga något till mig. men den här gången här ju knappast till det men jag känner mig så sviken ändå.

Jag är väl bara i vägen jag vet inte om jag vill ha jobbet i Långsele längre det skulle vara rätt åt honom om jag inte fick det och jag får jobba hemma i Offerdal i stället.
efter som det känns som om det är det han vill egentligen...

Får väl se på måndag om jag får det eller inte. jag vet inte riktigt vad jag vill längre. det kändes ju så bra i går efter att jag var där på intervju men nu vet jag inte om jag vill längre. jag får väl funderar under helgen hur jag ska göra och kanske resonera lite med honom om det går med det är ju inte säkert.

För att i blad är det som att prata med en vägg han lyssnar ju inte mig men jag får väl ta upp problemet med honom och se om vi kan lösa det men det är ju tveksamt...

kramar på er alla...

Allt blir ju bara fel

Det spelar ingen roll vad jag gör allt blir ju ändå bra fel ska sluta totalt att göra saker för mig själv och bara gör som han vill att jag ska göra.
Tillfredställa alla hans behov så att han är glad så kan ju jag ta och vara ledsen hela livet efter som det inte känns som jag får göra nått för min egen skull. Jag hatar det

jag har snart varit hos min underbara pojkvän i tre veckor förutom att jag var hem i två dagar men blev så less på att vara hemma så jag åkte till honom ingen.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom efter som han är det bästa som hänt mig,
Jag älskar honom så otroligt mycket att jag inte vet vart jag sak ta vägen. önskar att jag kunde bo hos han och vara hos han jämt för det är det jag vill.
jag vill aldrig åka hem något mer efter som jag känner mig mer hemma hos honom än hemma hos pappa eller mamma. eftersom hos pappa har jag inget eget rum efter som min lille bror fick det när jag bodde i lägenhet i Östersund under sista året i skolan, och hos mamma bor jag i källaren fast jag får aldrig ha min säng i fred efter som min styvpappa vill sova i den och så bråkar han och mamma hela tiden. jag och mamma också för den delen. vill aldrig mer åka hem kan jag inte få flytta hit till min underbara pojkvän.